EU-domstolens dom: Advokatutbildning måste vara tillgänglig i hela EU

Luxemburg/Brüssel/Wien – Den österrikiska regleringen, enligt vilken en del av utbildningstiden för en advokatpraktikant måste genomföras hos en advokat med säte i Österrike, är inte förenlig med arbetstagares fri rörlighet: Det beslutade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) på torsdagen i målet C-807/23, Jones Day. Genomförande utomlands är likvärdigt om det möjliggör likvärdiga erfarenheter som utbildningen i Österrike, enligt EU-domstolen.

För att kunna arbeta som advokat i Österrike måste en femårig praktisk användning genomföras. Minst tre år och sju månader av detta måste genomföras i Österrike, minst tre år av detta hos en advokat. En österrikisk advokatpraktikant genomförde sin praktiska användning hos advokatbyrån Jones Day i Frankfurt am Main, där hon utbildades av en österrikisk advokat. Advokatsamfundet Wien avslog med hänvisning till ovanstående reglering att registrera henne på listan över advokatpraktikanter och att utfärda ett intyg om begränsad företrädanderätt.

Berörd överklagade till Högsta domstolen

Den berörda har överklagat detta avslag till den österrikiska Högsta domstolen. På förfrågan hade hon meddelat advokatsamfundet Wien att hennes verksamhet uteslutande avser österrikisk rätt. Denna ställde sedan frågan till EU-domstolen om regleringen, enligt vilken en del av den praktiska utbildningstiden för en advokatpraktikant måste tillbringas i hemlandet, strider mot arbetstagares fri rörlighet.

I sin dom idag svarar EU-domstolen den österrikiska Högsta domstolen att den aktuella EU-regleringen ska tolkas så att den står i strid med en reglering från en medlemsstat som den österrikiska. Det omtvistade kravet ska säkerställa att advokaten har tillräcklig erfarenhet av den nationella rättens praktik och kontakter med de österrikiska myndigheterna och domstolarna. Det går dock längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Enligt EU-domstolens uppfattning uppfyller genomförandet av praktiken hos en advokat som är registrerad i Österrike men etablerad i en annan medlemsstat, tillsammans med beviset på att detta möjliggör jämförbara erfarenheter som i Österrike, målen för den österrikiska regleringen. Detta verkar mindre ingripande än den begränsning som den aktuella regleringen orsakar, bedömer EU-domstolen. Europeiska domstolen dömer aldrig i ett konkret fall, utan endast för tolkning av EU-rätten.