go to the original language article
Tre år efter införandet av EU-sanktionerna minskade Rysslands intäkter från handeln med EU med 74 procent, oljeimporten minskade med 90 procent och gas från 45 procent till 13 procent. ”Sanktionerna har kostat den ryska ekonomin 450 miljarder dollar”, förklarade David O’Sullivan, EU:s särskilda representant för sanktioner, i Bryssel.
O’Sullivan deltog i onsdags i en utfrågning om effektiviteten och efterlevnaden av EU:s sanktioner mot Ryssland, organiserad av PO/EPP:s ledamot av Europaparlamentet Andrzej Halicki och den lettiska EPP-ledamoten Sandra Kalniete i Europaparlamentet i Bryssel.
Den irländske politikern påminde om att sedan den ryska invasionen av Ukraina har Europeiska unionen infört 16 sanktionspaket mot Ryssland. ”Man måste förstå tyngden av dessa sanktioner och att det var ett exceptionellt drag, särskilt eftersom vi behövde enhällighet vid införandet av sanktionerna”, sa O’Sullivan.
Som han påminde om, redan 2021 var Ryssland EU:s femte handelspartner och stod för 5,8 procent av EU:s handelsvaror till ett värde av nästan 260 miljarder euro per år. ”Tre år senare, till följd av sanktionerna, minskade intäkterna från handeln med Ryssland med 74 procent, vilket visar sanktionernas effektivitet”, konstaterade experten. Även oljeimporten från Ryssland minskade med 90 procent och gas föll från 45 procent till endast 13 procent.
”Naturligtvis kan man säga att handel och import fortfarande pågår, men det vi har lyckats åstadkomma på bara tre år är något extraordinärt”, bedömde politikern.
Han noterade att sanktionernas mål främst var att beröva Ryssland teknologier för vapenproduktion och minska de intäkter som den ryska ekonomin använder för att stödja kriget. ”Och här, trots att sanktionerna inte är perfekta, har de en effekt. Vi uppskattar att den ryska ekonomin har förlorat 450 miljarder dollar. Vi hör en falsk berättelse om att den ryska ekonomin klarar sig bra, att den har haft en tillväxt på 3-4 procent. Men kom ihåg att inflationen samtidigt rasar i Ryssland. Officiellt talar man om 10 procent, informellt till och med 20-25 procent”, sa experten. Som han påminde om, avsätter Ryssland idag nästan 30 procent av sina offentliga medel, vilket motsvarar 6-8 procent av sitt BNP för försvaret. ”Putin har kanibaliserat den civila ekonomin för att driva en krigsekonomi. Det kan man göra en tid, men inte ständigt”, sa O’Sullivan.
Enligt hans bedömning kan EU inte ge upp sanktionerna vid denna tidpunkt, särskilt eftersom de kan vara ett verktyg för att sätta press på Ryssland under fredssamtal. Däremot bör kampen mot deras kringgående stärkas. ”Vi har bett om hjälp från den europeiska industrin här och den tar sanktionernas efterlevnad mycket seriöst. Kom ihåg att dessa sanktioner infördes självständigt av EU och dess partnerländer, och inte av hela FN-gemenskapen, vilket medför att inte alla länder uppskattar dem.
Även evenemangets arrangörer Halicki och Kalniete var överens om att EU inte bara måste öka trycket på Ryssland utan också införa ytterligare, ännu strängare sanktioner och säkerställa deras genomförande och efterlevnad. ”Ibland hör jag kommentarer om att om vi har infört så många som 16 paket, så fungerar sanktionerna inte. Det är inte sant”, sa Halicki och tillade att EU har lyckats försvaga den ryska ekonomin, begränsa Rysslands tillgång till viktiga militära teknologier och frysa ryska tillgångar, även om – som han noterade – EU fortfarande inte har fattat beslut om hur dessa pengar ska användas. ”Två frågor är säkra: de kommer definitivt inte tillbaka till Putin och de kommer definitivt delvis att användas för att återuppbygga Ukraina”, tillade O’Sullivan.
Den 24 februari, på tredje årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina, antog medlemsländerna det 16:e sanktionspaketet mot Ryssland. Arbetet pågår med det 17:e paketet. (05.03.2025)