go to the original language article
Sarajevo, (Fena) – Idag firas 30 år sedan undertecknandet av Daytonavtalet som utgör en nyckelpunkt i Bosnien och Hercegovinas historia. Detta jubileum påminner om slutet på kriget, men också om de utmaningar som fortfarande är närvarande i landets samhälle och politik.
Avtalet avslutade kriget i Bosnien och Hercegovina som pågick från 1992 till slutet av 1995 (officiellt den 14 december 1995, genom undertecknandet av avtalet i Paris), och undertecknarna var Alija Izetbegović, Slobodan Milošević och Franjo Tuđman.
Det undertecknades med medling av den amerikanske diplomaten Richard Holbrooke och general Wesley Clark, och undertecknades officiellt den 14 december det året i Élyséepalatset.
Daytonavtalet definierade Bosnien och Hercegovina som en stat med tre konstitutiva folk och två enheter. Federationen BiH och Republika Srpska blev de grundläggande administrativa enheterna i landet.
Avtalet innehöll 12 bilagor som reglerade de politiska, militära och juridiska aspekterna av freden, och dess största värde anses vara avbrottet av fientligheterna och etableringen av fred.
Men Daytonavtalet lämnade ett komplext och ofta dysfunktionellt politiskt system som under tre decennier har varit föremål för många kritiker och debatter.
Många anser att dess enda värde är att det stoppade kriget, men det skapade inte en hållbar stat eftersom Bosnien och Hercegovina förblev med interna splittringar och etniska spänningar.
Trots detta har Daytonavtalet öppnat vägen för integration i internationella institutioner, och Europeiska unionen och NATO har blivit viktiga partners i stabiliseringen av landet.
Trettioårsjubileet av avtalet firas med vetenskapliga konferenser och offentliga diskussioner i Sarajevo där akademiker och politiker analyserar avtalet prestationer och brister.
Särskilt diskuteras frågan om statens funktionalitet och dess väg mot Europeiska unionen.
Detta jubileum är en möjlighet att påminna om krigets offer och vikten av fred, medan Daytonavtalet förblir en symbol för slutet av kriget, men också en påminnelse om behovet av reformer. (21.11.)